Kände lite på Rasmus inför Team Hästliv-träningarna i helgen, han kändes lite tung och oengagerad i början, men mot slutet blev han riktigt fin, och trött! sötnosen :)





I banan kändes han väldigt fin och fokuserad, när jag fick upp min min blick vart även ridningen och sitsen mycket bättre - vilket gjorde att jag kunde hjälpa honom med i ridningen mellan hindrena och speciellt i ladningen efter hindret.
Varför jag svänger av i slutet i kombinationen är för att han blir väldigt tung över första hindret och kände att han hade inte orkat hoppa över oxern, det var alltså för att hjäpa honom. Den pojken är så snäll så han hade ju hoppat i alla fall, många andra hästar hade stannat på det där hindret, men Rasmus är mer somm att han säger    "jag orkar inte egentligen, men jag gör det för din skull". Min lilla pojke med det otroligt stora hjärtat.




Vad tycker ni? :)