kvällens hoppträning var allt annat än lyckad.

jag ska (skainte) sluta rida, jag kan fan inte rida längre.
vad har hänt?!
har min depression gått över till min förmåga att rida eller?

har noll självkänsla i ridningen just nu, och att jag och min prins ska tävla på fredag känns ju som en jävla osanning.
men om vi ger oss fan på det så går det skitbra, hoppas jag.
kan ju inte ge upp nu när jag äntligen har fått min önskan uppfylld.
kämpa kämpa kämpa.
rasmus behöver mig, och jag behöver rasmus.

but still, min ridkänsla just nu är noll


thesee were the days, the best days